Lundar

Lundar förekommer på mullrik, näringsrik mark. De är ofta skogar där trädbeståndet består av lövträd eller blandskog och markvegetationen är rik på örter och andra arter, till exempel tibast. Granlundarna, där marken ofta täcks av harsyra och ekorrbär, kännetecknas av grova granar. I lundarna i södra delen av landet växer det ofta även ädla lövträd eller hasselbuskar.

Förekomst:

Lundarnas mångfald kan tryggas i hela landet. De ur artsynpunkt mest mångsidiga lundarna finns i sydvästra Finland och vid sydkusten samt i lundcentra i inlandet. I norra Finland finns lämpliga objekt i lund- och brunmossecentra. Därutöver kan befintliga lundskyddsområden och bördiga små lundområden, som enligt skogslagen är särskilt viktiga livsmiljöer, utgöra kärnor runt vilka man med hjälp av METSO-objekt effektivt kan trygga lundarnas mångfald.

Främsta livsmiljöer:

• Lundar med gamla och döende träd (även granlundar)
• Lundar med ädla lövträd (ek, skogslind, lönn, ask, alm) eller hassel
• Lundar längs bäckar, strandlundar, lundar på kalkområden, åslundar eller lundar på landhöjningskusten
• Lundar där det förekommer livskraftiga bestånd av arter som är hotade i hela landet

Objekt som kräver naturvård eller har utvecklande strukturella drag:

• Lundar där granen vandrat in eller som förändrats på grund av människan
• Trädlösa lundmarker som på basis av sin jordmån kan återställas till lund
• Lundar som skötts som ekonomiskog, men där man har som mål att öka den biologiska mångfalden