Solexponerade åsmiljöer

Väsentligt för mångfalden i solexponerade åsmiljöer är att trädbeståndet länge varit glest, vilket har garanterat tillräckligt med sol och värme. Bestånd av det här slaget finns förutom i åssluttningar också på sandiga åsmoar, i skogar på sanddyner, nära sandstränder och på glesa och trädlösa miljöer på åsen som förorsakats av människan. Solexponeringen är som störst på områden som vetter mot sydost och väst.

Bevarandet av solexponerade åsmiljöer kräver upprepade naturvårdsåtgärder.

Förekomst:

Solexponerade åsmiljöer förekommer i hela landet, men de mest betydelsefulla objekten med tanke på artskyddet finns i METSO-området. METSO-objekt på åssluttningar eller sandiga åsmoar som har stor betydelse på grund av sitt läge finns kring Salpausselkä och på de stora längsgående åsarna i Tavastland.

Solexponerade miljöer förekommer ofta också på kustens och inlandets åsöar, dyner och i dynskogar samt på sandstränder, där det går att återskapa artmångfalden genom naturvårdsåtgärder. I norra Finland kan man beakta sådana solexponerade åsmiljöer som är särskilt viktiga med tanke på artmångfalden.

Främsta livsmiljöer:

• Åsmiljöer och moar som är betydelsefulla för artmångfalden
• Torra, ljusa och bördiga åsskogar
• Skogar på åssluttningar som brunnit
• Solexponerade åsmiljöer där det finns livskraftiga förekomster av arter som är hotade i hela landet och som endast förekommer i sådana miljöer

Objekt som kräver naturvård eller har utvecklande strukturella drag:

• Naturvårdsåtgärder i skogar i nära anslutning till platser där det förekommer hotade arter som lever i solexponerade miljöer
• Solexponerade miljöer som vuxit igen och restaureras genom gallring av trädbeståndet och exponering av markytan
• Solexponerade sluttningar samt karga, sandiga åsmoar som kan brännas och där man kan producera död ved