Torvmarker

Kärr och myrar är trädbevuxna torvmarker, brunmossar och mossar däremot öppna torvmarker. Trädbevuxna torvmarker förekommer både som små bestånd i dälder och sänkor i moskogen och i form av större områden i kanten av nätverk av öppna torvmarker. Torvmarkernas kanter är övergångszoner som utgör trädbevuxna livsmiljöer för många arter och de är därför också ofta viktiga för mångfalden.

Kärren utgörs oftast av grandominerade marker med tunt torvlager där det växer både torvmarks- och momarksarter. Med tanke på mångfalden är det kärren i naturtillstånd som är värdefullast, men också sådana kärr som lätt kan restaureras är lämpliga objekt. En del av kärrarterna kräver en miljö där det förekommer död ved, gamla träd och ett fuktigt mikroklimat.

Myrarna domineras av tall och kännetecknas av ett tjockt lager vitmosstorv och högvuxna myrris. På myrarna är det främst det gamla trädbeståndet som är värdefullt för mångfalden. På kärr- och momyrar kan det förutom tall också växa björk och gran. Artmångfalden på de bördiga myrarna, till exempel brunmossmyrarna, är stor.

I södra delen av Finland är det svårt att hitta brunmossar eller andra bördiga torvmarker som är odikade eller i ett tillstånd som liknar naturtillstånd. Sådana bördiga, öppna torvmarker som är odikade eller vars vattenhushållning inte påverkats i någon större utsträckning samt deras randskogar lämpar sig bra som METSO-objekt. Även myrars gamla randskogar i ett tillstånd som liknar naturtillstånd, med varierande åldersstruktur och inslag av död ved lämpar sig för handlingsplanen.

Förekomst:

Bördiga kärr förekommer främst i METSO-området. Samtliga kärr vars trädbestånd och vattenhushållning är i naturtillstånd eller i ett tillstånd som liknar naturtillstånd är lämpliga METSO-objekt i hela landet. Också restaureringsdugliga kärr som ligger i omedelbar närhet av skyddade torvmarker är lämpliga objekt.

Särskilt bördiga myrtyper samt torvmarkskomplexens randmyrar som innehåller död ved och torrakor skyddas. Objekt som är lämpliga för handlingsplanen ska vara bestånd vars vattenhushållning är i naturtillstånd eller i ett tillstånd som liknar naturtillstånd eller utgöra en restaureringsduglig del av en torvmark som gränsar till ett skyddsområde . Myrar kan tryggas i METSO-området och i norra Finland brunmosse- och mocentra om de är regionalt sällsynta.

Artrika odikade brunmossar inklusive randskog är lämpliga som METSO-objekt i hela landet. Restaureringsdugliga brunmossar inklusive randskog som ligger i METSO-området kan komma ifråga.

Om vissa torvmarker är regionalt sällsynta kan man även välja kantskogar till torvmarkskomplex där det finns odikade mossar och brunmossar. Kantskogen ska då vara biologiskt mångsidig och det ska vara möjligt att återställa vattenhushållningen till naturtillstånd.

Främsta livsmiljöer:

• Trädbevuxna torvmarker och torvmarkernas randskogar med vattenhushållning i naturtillstånd eller i ett tillstånd som liknar naturtillstånd och där trädbeståndets struktur är viktig för mångfalden
• Småskaliga mosaiker av livsmiljöer som består av torvmarker, försumpade moar och moskogar med vattenhushållning i naturtillstånd eller i ett tillstånd som liknar naturtillstånd
• Odikade brunmossar och brunmossmyrar inklusive kantskog
• Öppna och trädbevuxna torvmarker inklusive kantskog där det finns livskraftiga förekomster av hotade torvmarks- och skogsarter

Objekt som kräver naturvård eller har utvecklande strukturella drag:

• Dikade områden och övergångsstadier samt torvmarkskomplex inklusive kantskog som ligger i omedelbar närhet till ett skyddsområde och som är restaureringsdugliga
• Brunmossar och kärr som är restaureringsdugliga