Trädbevuxna vårdbiotoper
De trädbevuxna vårdbiotoperna har uppstått som ett resultat av traditionell boskapshållning och svedjebruk, lövängsskötsel, betesgång och slåtter. Till de trädbevuxna vårdbiotoperna räknas olika mellanformer av skog och äng, från skogsbeten till hagmarker och lövängar. Typiskt för dem är det glesa trädbeståndet, inslaget av lövträd och de ängsartade gläntorna.
På trädbevuxna vårdbiotoper förekommer ofta rötskadade lövträd. Björkdominerade skogar med gamla träd som uppstått som ett resultat av svedjebruk kan vara med hänsyn till naturens mångfald viktiga moskogar med stort inslag av död ved.
Upprätthållandet av de trädbevuxna vårdbiotoperna kräver en fortlöpande naturvård i form av bland annat röjning av underväxt, slåtter och speciellt betesgång.
Förekomst:
Det mest ändamålsenliga är ofta att koncentrera skötseln av trädbevuxna vårdbiotoper till redan existerande öppna vårdbiotoper.
För skötsel av sådana trädbevuxna vårdbiotoper där det förekommer värdefulla arter kan skogsägaren få specialstöd från programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland. Skogsägaren kan få stöd för icke-produktiva investeringar i samband med röjning och inhägnad av vårdbiotoper samt regionala projekt.
Sådana trädbevuxna vårdbiotoper som inte beviljas miljöspecialstöd för jordbruket kan restaureras och skötas inom ramen för METSO-handlingsplanen.
Främsta livsmiljöer:
- Hagar och skogsbeten med stor artmångfald
- Helheter som består av både trädbevuxna och öppna vårdbiotoper
- Trädbevuxna vårdbiotoper där det finns livskraftiga förekomster av arter som är hotade i hela landet
Objekt som kräver naturvård eller har utvecklande strukturella drag:
- Vårdbiotoper där skogen tagit över men där det är möjligt att med hjälp av restaurering och naturvård återskapa en artrik vårdbiotop med ett glest trädbestånd
